I Mölndalsån bor en oblyg bäverfamilj med punktliga vanor

Publicerad av

Vid sjusnåret på kvällen är chansen god att se en bäver i centrala Mölndal. Jag kan inte lova att den simmar förbi, men den har i varje fall gjort det två kvällar i rad. Igår när jag var där blev det bara en snabb glimt av den men kvällen före lär den ha suttit och kalasat på löv en bra stund. Den är inte ensam, det är en hel liten bäverfamilj och de bryr sig inte ett skvatt om människorna som promenerar förbi och tittar på dem.

Bäver i Mölndalsån. Jag hann få en snabb glimt av den innan den försvann uppåt till ett parti som ej är tillgängligt för fotgängare.

Alla råd jag läst om bäverspaning går ut på att djuren är nattaktiva och att man bör satsa på att ge sig av ut före soluppgången. Men numera hör jag allt fler som ser dem dagtid. Det finns en teori (som faktiskt är från 1756) att de ursprungligen var dagaktiva och blev skygga i samband med hård jakt. Låt oss ta historien från början.

Allt hänger ihop

För runt tio år sedan fick jag en bok om Mölndalsån i julklapp. Den innehöll ursnygga naturfoton som gjorde att jag blev inspirerad att promenera längs Mölndalsån. Det projektet la jag rätt snabbt ner. I min ände är det inte särdeles pittoreskt. De gamla fabrikerna som förvandlade ån till ett avloppsdike är visserligen borta, men ån är förpassad till kulvertar. På en av mina korta promenader såg jag karakteristiska spår av bäver i Mölndalsån. Jag bloggade om det och tänkte inte mer på det, förrän jag fick ett långt mejl.

Mejlet kom från en person som heter Mats. Han berättade att han hörde talas om bäver i Mölndalsån när han jobbade på Papyrus för tjugo år sedan och nu äntligen fått se bävern i verkligheten. Han nämnde också att i och med att ån har rensats upp är laxen tillbaka i Papyrusområdet. Mats har sett en man som drog upp en lax på 11 kg där. Det gamla fabriksområdet har döpts om till Forsåker och är på väg att bli den sjuttiotolfte nya stadsdelen i Mölndal.

Jag blev jätteglad för mejlet och skickade snabbt ett tack (som jag hoppas kom fram och inte fastnade i spamfiltren). Tack vare mejlet begav jag mig raskt iväg till samma plats vid samma tid på dygnet. Jag stämde också träff med Mikael Svensson. Det är han som tagit de snygga bilderna till boken om Mölndalsån. Då kunde jag aldrig anat att ett decennium senare skulle vi göra en bok ihop.

Mikael står mitt i ån och väntar på att bävern ska vända och komma simmande under motorvägen.

Där Mölndalsån möter bäckarna

Vill du göra som vi gjorde och spana efter bäverfamiljen ska du bege dig söderut från Mölndals innerstad på Gamla Kungsbackavägen. Någon å är inte synlig där men efter en rondell dyker Mölndalsån upp. Strax därefter delar vattnet upp sig i två. Huvuddelen gör en skarp krök och försvinner in under motorvägen vilket är extremt retligt för dit kan man inte följa efter bävern.

I centrala Mölndal har man gömt undan ån i kulvertar.

Men en smalare del fortsätter längs vägen. Om jag dechiffrerat vattenkartan rätt är det smala vattnet en kombination av Balltorpsbäcken och Kålleredsbäcken. Det är inte helt lätt att veta hur vattendragen hör ihop när de är delvis placerade nere i kulvertar. Däremot har jag lärt mig att man ska inte kalla Kålleredsbäcken för just det namnet. Lokalt heter den Ävan.

Mölndalsån kommer uppifrån och fortsätter åt vänster. De båda bäckarna ansluter söderifrån.

Koja täckt av vass

Jag och Mikael hade sådan tur att bävern dök upp punktligt när vi anlände men sedan försvann den uppåt. Medan vi stod och väntade för att se om den tänkte komma tillbaka kom en kvinna förbi med hunden Lady. Hon berättade att hon och Lady vandrar där varje dag och tidigare i somras såg hon en bäverunge en tidig lördagsmorgon. Den kom ut från en håla gömd av vass på strandbanken nedanför Shurgard. Det finns ett par stycken vasshögar där. Hon var så glad och närmast rörd över att det finns bävrar i ån. Det påminner mig om mannen som stolt pekade ut var han brukar se bäver i Norrtäljeån.

Det jag inte såg till på min korta kvällstur var ett enda fällt träd. Eller fördämning. Det är ändå så jag lärde mig en gång i tiden att bävrar lever. De fäller träd, bygger enorma bäverhyddor och lägger upp ett förråd av bark till vintern. Undrar om någon går och rensar bort alla fällda träd för att inte orsaka översvämningar?

Här under finns bäverhyddan.

Bävern har gjort come-back

När jag var barn var bäver fortfarande ett relativt ovanligt djur. Idag finns det tio eller femton gånger så många bävrar i Sverige vilket gör att de jagas på vårarna för att hålla stammen i schack (eller bromsa ökningen något). Köttet lär vara annorlunda men välsmakande, särskilt svansen. Det var annars på grund av överdriven jakt som bävern en gång i tiden utrotades i Sverige. Då var det skinnet och bävergällen som man var ute efter.

Priset på bävergäll har alltid varit högt. En bäver kan ge 30-240 gram. På 1830-talet motsvarade priset för 15,5 gram bävergäll en till två årslöner för en dräng. Den ansågs ha undergörande effekter och användes under 2500 år som läkemedel. Hippokrates rekommenderade den mot kvinnosjukdomar. Idag används den som exklusiv brännvinskrydda (smakar inget vidare om du frågar mig). Den totala användningen av bävergäll inom EU ligger på några kilo per år.

Simmande bäver.

Blandade bäverfakta

Jag avrundar med diverse fakta som jag hittade när jag googlade på bävrar.

  • Bävrar är effektiva trädfällare. Ett träd med en diameter på 25 centimeter tar fyra timmar för en bäver att fälla.
  • Trädfällning sker mest på hösten, på sommaren äter de blad, rötter och lite annat.
  • De är Sveriges största gnagare.
  • Framtänderna växer kontinuerligt och måste användas. Därför gnager bävrar även på träd de inte tänker fälla.
  • Enligt Naturhistoriska riksmuseet är en bäverhydda vanligen 1-2 meter hög, 2-4 meter bred och 8-10 meter lång. Men de kan bli större.
  • Det latinska namnet Castor fiber kan ha indiska rötter. Ordet bäver kommer från ett gammalt ord för brun.
  • Bävergäll är ett doftämne som bävern använder för att markera revir med. Det hämtas från två hudsäckar som är utbuktningar från urinledarna. Det innehåller 75 olika kemiska komponenter varav en del kan tänkas ha medicinska effekter.
  • Bävrar behöver sötvatten för att dricka. Men de kan göra utflykter i saltvatten.
  • En bäver kan bli 25-30 år gammal.
  • Bäverungarna föds i början av juni och stannar i boet i två år.
  • Bävern fridlystes två år efter att det sista exemplaret observerats (aningen sent kan man tycka).
  • Storleken är som en rejäl hund, runt tjugo kilo och upp till en meter lång.
  • Asp är bäverns favoritmat.
Bävern på väg uppåt i Mölndalsån

Nu återstår bara en fråga, kan vi knô in bävern i boken Hundra nedslag i Mölndal? Det börjar bli ganska tjockt nu.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)

Last updated on juni 16th, 2024 at 11:14 f m