(segling IV) Hållö fyr i malpåse

Fjärde delen av seglingsföljetongen – där kommunikationen ombord blir aningens frostig.

Jag satt djupt försjunken i min deckare (Jack Reacher skulle precis avslöja vem som brutalt mördat hans bror), och höll inte koll på varken omgivning eller sjökort. Så när vi närmade oss en ö med en stor grå silo på, då var jag övertygad om att vi var på väg till fel ö. Hållös karakteristiska röda och vita fyr går bara inte att missa. Men just i år syns fyren bara på vykort (eller bilder från andra år), renovering pågår och hela fyren är insvept i något grått sjok. Rätt ö ändå alltså.

Frostigheten ombord tilltog när jag noterade att vi puttrade på mot öns östra sida. Målet var att ta sig till marmorbassängen, och jag som varit på Hållö tidigare vet att den ligger på andra sidan ön. Men det kunde jag ju försöka inbilla någon annan. Jag vet inte om det var fyrincidenten som spökade, båtägaren vana att segla ensam utan att lyssna på andra eller om han helt enkelt inte tror att kvinnor (med eller utan kustskepparexamen) kan skilja på upp eller ner på ett sjökort, han hade sett en vik på sjökortet och dit styrde han. Båtägarens destination visade sig vara en kanonhamn – för en gummibåt.

Fördelarna med en liten båt

Förvisso är båten liten men inte såå liten. Vi fortsatte därför söderut till lotshamnen (som egentligen är en bättre hamn än marmorbassängen) och hade tur, vi kunde precis klämma oss in mellan två motorbåtar (liten båt har sina fördelar). Där låg vi jättebra till vinden vred sig och hela högen med båtar började dunka mot varandra. Givetvis klockan 02. En febril aktivitet utbröt i hamnen, men efter att någon resolut paddlat ut en tamp till en intilliggande ö infann sig lugnet igen.

På morgonen stod vi för underhållningen. Vattnet är kristallklart runt Hållö och grunden i lotshamnen är lätta att se. När vi lämnade Hållö stod jag i fören, med perfekt utsikt, och förmedlade informationen att vi var på väg rakt mot dem. Jag genomförde någon form av pantomim på temat sväng och ackompanjerade det hela med en del vrålande (jag har rejäla röstresurser). Av döma av publiken i land, så hörde hela Hållö mig. Hela, förutom en person då, som just då – tja – inte lyssnade.

Hållö erbjuder världsunik geologi

Förutom dessa kommunikationsbekymmer så var det riktigt roligt att komma ut till Hållö igen. Om man är det minsta intresserad av geologi så är Hållö en given destination. Mängden gropar, räfflor och hällar slipade släta av inlandsisen lär vara helt världsunik. De är dock notorisk svåra att fånga på bild om man saknar vidvinkelobjektiv. För de med teleobjektiv och intresse för fåglar lär det också finnas goda fotomöjligheter (tele saknas tyvärr också i min fotoväska). Det är lätt att ta sig dit med Hållöfärjan från Smögen (100 kr tor).

Hållö har också kapell, vandrarhem och café. Det sistnämnda drivs av ideella krafter, berättade ett par av veckans värdar som jag pratade med. De får fri logi, i denna fantastiska miljö, mot att de driver café ett antal timmar per dag – sign me in! Jag tror dessutom att jag kan fixa en godare äppelkaka än den de serverade mig.

Det finns mer information om geologi, fauna och flora i en broschyr på Hållös hemsida.

Last updated on juli 15th, 2013 at 10:14 e m