Grannsämja i andra länder: Wales

Publicerad av

Förhållandet mellan husgrannar präglas i Wales av vikten av äganderätt och värnande av privatlivet, oavsett om man bor i nybyggd lägenhet eller i ett viktorianskt radhus. Gardiner och murar mellan grannar är standard. Wales är ett land där varken politiker eller invånare underlättar för fluktare. Det är i varje fall den uppfattning jag fått.

brittiskt-6843

Min erfarenhet baseras på att jag bott inneboende i fyra olika bostäder varav tre var typiskt brittiska radhus. Jag har också hälsat på hemma hos vänner med skiftande inkomster och boendesituation, allt från små IKEA-inredda krypin till lyxlägenheter. Med denna bakgrund tar jag i denna del av min bloggserie om grannsämja en titt på förhållandet mellan grannar i Wales.

Eget postnummer viktigt

Mitt hem är min borg är i högsta grad en passande beskrivning för förhållandet som människor har till sin bostad i Wales. Exempelvis har varje hus ett eget postnummer och det numret används i många fall på det sätt vi använder personnummer. Därför är huset så att säga en förlängning av personens identitet. Så här beskrev jag fenomenet i min debutbok.

Personnummer är för det brittiska kynnet praktiskt taget jämställt med kommunism, diktatur och storebror ser dig och därmed helt otänkbart. Man använder istället – håll i er – postnummer. Japp. Varje fastighet på de brittiska öarna har ett unikt postnummer bestående av en kombination av bokstäver och siffror. Första bokstäverna avgör vilken stad posten ska till, alla brev med CF i början ska t ex till Cardiff. Postnumret CF10 5BW går till en viss byggnad nere i Cardiff hamn där jag tillbringar en del tid. I teorin äger alla invånare en fastighet, varpå följer att alla invånare har ett eget postnummer. Ja, åtminstone alla invånare värda namnet. Dessa hedervärda medborgare bor företrädesvis i ett släktgods sedan generationer tillbaka, varför ett postnummer är en nedärvd del av ens identitet och därmed ett utmärkt identifikationsmedel. Någon ekonomiskt sinnad byråkrat har insett att det finns människor som av grumliga anledningar väljer att under sin livstid flytta mellan olika adresser och därmed byta postnummer. Detta byte av nummer försvårar för staten att hålla ordning på invånarna och – har denna byråkrat räknat ut – det finns därmed risk att alla inte betalar sin skatt som de ska! Det finns helt enkelt fler invånare att beskatta än det finns postnummer och det är därför man infört National Insurance number, NI-number, som en typ av postnummer för skatteinbetalningar.

Generellt låg byggnadsstandard

Andra företeelser jag skrivit om i min debutbok är den generellt låga bostadsstandarden. Jag vill minnas att jag prickade av heltäckningsmatta i badrummet, att allt avlopp ligger på utsidan av fasaden samt en teori till varför kvinnor kan gå barbenta i minikjolar utomhus mitt i vintern – de är helt enkelt härdade av inomhustemperaturen. Jag har även skrivit om hur jag skaffade gymkort för att kunna tvätta håret i varmvatten.

brittiskt-6045

Bara de som själva överlevt en vinter på någon av de brittiska öarna förstår varför mössa och långkalsonger är en obligatorisk del av nattklädseln. Jag ska inte upprepa allt jag skrivit tidigare i detta ämne för jag la ner mycket jobb på att beskriva det med glimten i ögat i min debutbok Jakten på den perfekta puben. Kanske blir det en ny bok om typiskt walesiska företeelser så smångingom. I så fall illustrerad, vilket debutboken ej var. Men det är en helt annan tråd.

Gardiner skyddar grannarna från dig

Ett annat typiskt brittiskt fenomen är gardinerna. Har du någon gång rest runt i Storbritannien så kan du inte ha missat att alla fönster är täckta av gardiner. Jag trodde från början att de var för att britter är privata av sig och vill skydda sig mot insyn. Men de fyller dubbel funktion. De är både till för att skydda den boende från insyn och för att skydda grannarna från dig.

brittiskt-33

En gång hade jag glömt dra för gardinerna och fick skäll av min landlady. Jag svarade att jag som svensk inte var lika kinkig med att grannarna inte skulle kunna se mig (jag satt fullt påklädd och läste i en fåtölj, så det var inte särdeles spännande att titta in på mig). Jag fick då förklarat att det hörde till god ton att ha gardinerna fördragna. Inte för att skydda mig från insyn, utan för att vara en god granne.

brittiskt-6076

En annan skillnad mellan svenskar och britter är synen på husesyn. Om jag blir inbjuden av en svensk granne är det naturligt att gå ett varv och beundra vartenda rum. Vi skulle antagligen diskutera valet av garderobsinredning och uppehålla oss en stund vid för- respektive nackdelar med planlösningen. I Storbritannien skulle det ses som snokande och aldrig gå för sig. Man stannar i det rum där man blivit inbjudan i. Eller så ses man på puben.

Häckar från romartiden

De typiskt brittiska radhusen har en elegant stenlagd fasad utåt gatan och vanlig puts på baksidan. Trädgårdsplätten på baksidan är alltid inramad med en mur. Det här kan man se ibland om man åker tåg, då en del tågsträckor är dragna med utsikt över de muromgärdade trädgårdarna.

grinden-43

Kör man bil i Wales kommer man också att råka på murar samt höga häckar. Dessa skymmer sikten och gör det tufft att möta andra bilar. Men en del av dem härstammar från romartiden och får absolut inte tas bort.

Värnar jag privatlivet extra högt för att jag bott i Wales?

Jag har bott i Wales två gånger och jag undrar på vilket sätt jag påverkats av deras attityd. Kanske värnar jag privatlivet extra högt på grund av mina erfarenheter från de brittiska öarna?

Om jag tänker tillbaka till tiden före min första sejour i Wales, exempelvis min studenttid i Uppsala, så minns jag en helt annan attityd. Jag bodde i studentkorridor och delade kök och dusch med korridorsgrannar. Jag blev förstås sur när någon fyllesnodde mitt käk, men annars gillade jag att hänga i köket och prata med mina korridorare, även om de inte var grannar jag valt självmant.

brittiskt-56

Med åren har jag anammat en hel del av det brittiska mitt hem är min borg-attityden. Jag vill själv kunna välja vilka människor jag bjuder in i min privata sfär och uppskattar inte att få objudna gäster i knät. Kanske har jag mer än genomsnittet problem med fluktar–grannar som bygger ut så att de får full insyn (åtta meter högt, två meter från tomtgränsen).

Vad säger ni som läser? Tycker ni att jag verkar vara extra känslig? Jag får i varje fall det intrycket ibland när jag pratar om detta. En del rycker på axlarna och förstår inte varför jag har ett skyhögt blodtryck och adrenalinet sprutande ur öronen. Men för mig är det ärligt talat helt sanslöst. Jag kan inte tro att det går att få bygglov på ärligt sätt för ett fluktar-bygge. Om det är så, då är det verkligen hög tid att vi byter styre i det här landet.

Följ länken för att komma till resten av min bloggserie om grannsämja.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)