Vandring längs GR51 från Col de Vence
I lördags var det dags att hälsa på vår gamla kompis GR51 igen, denna gång med utgångspunkt ovanför söta Vence. Vi parkerade bilen på 783 meters höjd där GR51 korsar bilvägen. Väljer man att gå åt ena hållet får man en fin promenad på en platå med utsikt över St Jeannet och ruinen Castellet. Åt andra hållet dyker stigen ner till Malvans dalgång.
Timjan, lavendel och bilvrak
Det häftigaste med att gå nerför är att se hur växtligheten förändras. Vi startade i ett kargt stenlandskap där tidigare generationer mödosamt staplat de grå stenarna till odlingsterasser. Tittade man efter blommade det en hel del runt stenarna, orkideer, pärlhyacinter och en del annat jag inte kunde identifiera. Doften av timjan följde oss när vi försiktigt tog oss nerför stigen. Nere på 600 meter var vi insvepta i grönska. Uppåt genom Combe de Maigre gick vi genom ett idylliskt landskap, på en kulle såg vi några herdar som vallade får. Nykläckta fjärilar. Och så, vänta nu. Bilvrak. Och en stund senare ett till. Hur sjutton kom de dit?
Allt försvann i dimman
När vi sedan kom upp på den steniga platån igen svepte dimman in. Vi lämnade den välmarkerade GR51 för att gena tillbaka till bilen men dimman gjorde att alla landmärken försvann. Efter en stund försvann även intilliggande buskar och stigen vi gick på. Just då hade det varit enormt käckt om hela sällskapet åtminstone hade varit försvunna i samma dimbank istället för att vara ute och knalla på lite olika stigar. Och om vi nu skulle vara ute och knalla på olika stigar, hade det varit fiffigt om alla hade haft med sig uppladdade mobiltelefoner (inte för att täckningen var så mycket att hurra för), eller åtminstone fördelningen av bilnycklar varit lite jämnare. Nu kom några ut på bilvägen vid Col de Vence (963möh) och resten längre ner.
Till slut, efter mycket irrande och joggande på bilvägar (smala krokiga bilvägar utan vägkant med franska bilförare utan sikt = springer man så borde den statistiska sannolikheten att bli överkörd minska) var hela gänget samlade igen. Precis i tid för att slippa bli dränkta av en regnskur!
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
Last updated on april 4th, 2020 at 03:40 e m
Jag menar att den blå blomman är jungfrulin. På bilden med rosa och vitt, var väl de vita något fruktträd, och den rosa såg ut som en lök kanske…
@biologen
Tackar för tipsen!