Estrid och Jarlabanke i skönlitterär bok

Vart jag än vänder mig så dyker Estrid och Jarlabanke upp. Denna gång i boken Tempelbranden av Catharina Ingelman Sundberg. Det är ingen direkt smickrande bild av varken Estrid eller Jarlabanke som CIS målar upp. Estrid är i boken en ganska bestämd äldre kvinna som hunsar sin sonson och hans fruar. Ju äldre hon blir, ju viktigare blir religionen. Konflikten mellan kristendom och asatro är bokens fokus. Huvudpersonen Åsa överlever som barn när hennes fädernegård bränns ner under en blothögtid. Hon får växa upp hos Jarlabanke som envist försöker omvända henne till kristendom. Hon försöker lika envetet rista runor. Jarlabanke gifter sedan bort henne med en av hirdmännen som brände ner gården där hon föddes. Men en kunglig hirdman kan ju inte ha en hedning till hustru, det skulle inte se bra ut när landet ska kristnas…

Tempelbranden är del tre i stafettboken ”Släkten”

En sak som förvirrade mig först var att i det finstilta står att Tempelbranden är tredje delen i serien ”Släkten”. Samtidigt hittade jag inget i författarens tidigare utgivning i den serien (jag har läst en hel del av henne och det här är ingen av de bättre). Mysteriet fick sin förklaring när jag gick in på Historiska media. De har skapat en stafettbok. Olika författare skriver fristående berättelser om samma släkt (tror inte det är Jarlabankes utan snarare Åsas biologiska släkt). Hittills har fyra delar utkommit och några till är planerade (vilket antagligen betyder att de är skrivna redan). Hur smart koncept som helst. Varje författare drar sin publik till sin bok och sedan vill säkert den som läst en del även läsa resten. På så sätt hjälps de åt att dra läsare.

 

Last updated on mars 6th, 2019 at 10:12 f m