Erbarmligt tråkig helg
I veckan gjorde jag något så ovanligt som att prata i telefon. Faktiskt flera gånger. Ett av samtalen var med IT-konsulten som klagade över att hon inte hittat ett pip om vad jag gör nuförtiden fast hon letat igenom alla mina profiler och sidor. Så kan vi ju inte ha det utan detta måste åtgärdas.
Jag är alltså i Täby (ledtråd: inga arga utbrott över grävskopor på sista tiden). I Täby var det rimfrost imorse (dock inte på rosorna) vilket fick mig att sakna de där långkalsongerna som jag alldeles nyss (känns det som i alla fall) körde ner till Mölndal eftersom de inte var säsong för dem. De och vinterjackan står på min hämta-lista nästa helg när jag åker ner (exakt när jag anländer är oklart men kommer antagligen synas via arga utbrott).
Det jag sysslar med den här helgen är så erbarmligt tråkigt att jag knappt kan beskriva det; jag tyder hieroglyfer och petar i ett manus. När min rosa dator bestämde sig för att ta semester i somras var jag mitt uppe i en skriva-om-omgång av Strövtåg runt Antibes. Berövad mitt främsta arbetsredskap försökte jag göra det bästa av situationen och också ta semester men hjärnan var helt fokuserad på manuset. Jag började därför skriva ner minnesanteckningar till mig själv på mobilen. Eftersom dessa anteckningar är gjorda med pekfingervalsen är de så kortfattade att de är mer eller mindre kryptiska även för mig själv. Det är heller inte bara att skjuta in en extra mening i ett stycke, ofta behöver hela stycket skrivas om lite för att den nya meningen ska få plats.
Detta kanske inte låter så illa men det som gör arbetet så tungt är att de är så oöverblickbart många. Det är sida upp och sida ner. En del är instruktioner till mig själv att byta ut ett ord någonstans mot ett annat. Andra är fakta som jag snubblat över och tycker är oerhört viktiga att de kommer med. Tyckte när jag hittade dem i alla fall. Just nu är jag mer skeptisk men jag vill inte svika mig själv och bara slänga dem rakt av så jag sitter troget och petar in dem en efter en. De är försedda med små kryssrutor och igår kväll kväll avverkade jag väl en fem-sex stycken. Bara femtio kvar. Eller om det är 100.
De blir dock inte roligare för att jag står här vid en byrå och bloggar om det utan det är dags återvända till grottekvarnen. Å andra sidan är det ju fantastiskt fint väder – borde jag inte gå ut och fotografera lite? Kolla om runstenarna står kvar?
PS! Jag har fått in en del tips på fler böcker som utspelar sig på franska Rivieran men tar gärna emot ytterligare några.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
