Det engelska Nice
Nice har flera ansikte. Det finns muslimska, ryska, engelska och italiensk-inspirerade kvarter. Olika influenser har dominerat under olika århundraden. Den här artikeln handlar om det engelska Nice, den stadsdel som byggdes framförallt på 1800-talet. Det var ett århundrade när Nice bytte flagga. Fram till 1860 var gränsen mot Frankrike floden Var utanför Nice, eller Nizza som staden hette när de första engelsmännen kom hit.
De engelskinspirerade kvarteren är framför allt parallellgatorna till strandpromenaden Promenade des Anglais. De avgränsas mot Vieux Nice av den gröna oasen Promenade du Paillon.
De första engelsmännen
Nizza var länge en plats som brittiska adelssöner seglade förbi under sina grand tour på väg mot mer berömda italienska städer. Den som satte Nice på kartan och gjorde staden till en destination i sig var den skottske kirurgen, översättaren och författaren Tobias Smollet. När han reste söderut på jakt efter ett varmare klimat valde han det då udda sättet att färdas landvägen. Smollet var nämligen rädd för pirater. Rädslan var inte helt ogrundad. Ett sekel tidigare blev den franske pjäsförfattaren Jean-François Regnard tillfångatagen utanför Korsika. Han och hans färdkamrat, den franska adelsdamen Madame de Prade blev sålda som slavar. Prade hamnade i harem. Regnard hade bättre tur, han fick jobba i köket tills hans familj kunde betala lösen.
Smollet tog det säkra före det osäkra, undvek sjöresor och valde Nice som utgångspunkt för resor i Italien och Provence. Hans Travels through France and Italy publicerades 1766 och trots att Smollet var rätt grinig, särskilt gentemot lokalbefolkningen, skapade boken Riviera-feber.
Det sägs att då Niceborna inte hade något ord för turist använde de ordet anglais engelsman. Dessa ord blev synonymer. När Alexander Dumas 1835 frågade på ett hotell i Nice vilka de andra gästerna var lär han ha fått till svar att de är engelsmän, men om de är franska eller tyska engelsmän vet jag inte.
Promenade des Anglais
Promenade des Anglais eller La Prom är själva essensen av det mytomspunna Côte d’Azur som lockat besökare i flera hundra år. Den breda strandpromenaden sträcker sig flera kilometer längs den azurblå änglabukten, från den moderna flygplatsen till berget Le Château.
Namnet den engelska promenaden kommer från de britter som tillbringade vintrarna i Nice på 1800-talet. Den steniga stranden var svår för adelsdamer att trippa fram på. Den engelska prästen Lewis Way samlade in pengar och betalade hemlösa för att bygga en väg. På så sätt kunde fler ur lokalbefolkningen försörja sig utan att tigga och utlänningarna promenera utan problem.
Strandpromenaden lockar idag både besökare och bofasta. Det är något av Nicebornas vardagsrum. För besökare är en selfie på stranden obligatorisk. Promenaden hade dock en föregångare.
Les Ponchettes – föregångaren till La Prom
Mellan Cours Saleya och havet ligger två rader med låga hus. De kallas les Ponchettes. I början av 1800-talet var taken till dem stadens trendigaste promenadstråk. På gamla målningar syns hur damer med långa kjolar vandrar ovanpå husen.
Det var runt 1770 som taket till den första raden gjordes om till en gångväg. Terrasses des Ponchettes blev så populär, särskilt bland de rika besökarna, att en till, Terrasses Neuves, byggdes innanför på 1830-talet. Så småningom förlorade de i popularitet, de låg för långt ifrån den nya staden. På den tiden var Vieux Nice inget som lockade besökarna utan de höll sig till den nya staden. Nybyggda La Prom på rätt sida om ån Paillon övertog Ponchettes roll som mötesplats.
Edit 2019: Ponchetterna renoveras just nu och om några år kommer man kunna gå på dem igen.
Det äldsta huset längs La Prom
Det finns ett par villor på promenaden som är udda då de har trädgården, baksidan, ut mot strandpromenaden. Den ena är känd som officersvillan eller Villa Furtado-Heine och är det äldsta huset på promenaden. Den som beställde den stora byggnaden var en engelsk adelsdam, Lady Rivers. När villan byggdes var Rue de France landsväg i lantlig omgivning och Lady Rivers hade nog tänkt att ha det som lantställe.
Så blev det nu inte. Två år senare startade den franska revolutionen och Lady Rivers flyttade hem till de trygga brittiska öarna. Villan bytte sedan händer många gånger. Bland annat har Napoleons syster Pauline bott här. Hennes badkar lär finnas kvar i trädgården.
Trädgården och villan är stängda för besökare så jag har inte lyckats fotografera badkaret. Den här bilden är tagen genom en grind.
Engelska kyrkan
Britterna som övervintrade i Nice byggde inte bara pampiga villor längs Rue de France och Rue de la Buffa utan även en anglikansk kyrka. I Holy Trinity ges fortfarande gudstjänster på engelska.
I anslutning till kyrkan finns ett livaktig samvaro mellan dagens britter. I somras var jag exempelvis i församlingshemmet när ett gäng författare presenterade sina böcker. Här står jag bredvid kandadensiskan Patricia Sands som har skrivit en serie med böcker som utspelar sig i Antibes.
Drottning Victoria och Régina
Listan på kända britter som besökt franska Rivieran är lång. En av de som regelbundet reste hit var den engelska drottningen Victoria.
Ett känt landmärke från britternas tid i är Hôtel Régina som byggdes för att den engelska drottningen Victoria skulle ha en ståndsmässig bostad när hon besökte Nice. 70 rum i ena flygeln använde hon. Régina byggdes om till lägenheter redan 1934 och ligger uppe på Cimiez, en bit ifrån den del av Nice som den här texten huvudsakligen handlar om. Tre bilder är från Régina, resten från den engelska promenaden eller stadsdelen.
Hoppas att ni uppskattade texten!
Den här artikeln har jag skrivit på önskemål av Karin Lundberg, Maria Karlberg, Ralf Persson och Helene Waernelius som önskade sig en text från franska Rivieran med många bilder. Jag utgick från mitt senaste fotoprojekt i Nice: skojiga tak i ”nya staden”, det vill säga den stadsdel som till stor del byggdes av britter.
Sedan grävde jag upp en del bilder från andra besök för att passa till texten med tema engelska Nice. Delar av texten har jag hämtat ur reseguiden Mitt Nice.
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
Last updated on mars 20th, 2023 at 10:17 f m
Den viktigaste frågan: kan man komma upp på Terrasses des Ponchettes idag?
Sorry! Den borde jag givetvis ha besvarat i texten. Så vitt jag vet kan man inte det. Jag har aldrig hittat någon väg upp och aldrig sett någon på taken.
Din bok om Nice och dessa texter med bilder i bloggen kan jag läsa om hur många gånger som helst!
Stort tack Ralf för dessa ord!
Hälsar Kristina