Det magiska ljuset i Antibes
Sommarkvällarna på franska Rivieran är helt magiska; himlen skiftar i rosa, övergår till Monetblått och djupnar successivt till midnattsblått och till sist svart.
När jag satt mig vilstolen på balkongen vill jag aldrig kliva upp och gå in utan jag vill sitta där i den ljumma natten för evigt.
Lika magiska som nätterna är de tidiga mornarna. Solen som bryter fram som en rund röd boll bakom molnen och färgar världen röd.
Gatorna i stan är tomma och nyspolade. Enstaka hundägare passar på innan värmen slår till och en och annan ung kvinna vinglar sakta hemåt med de högklackade sandalerna i handen.
Inte ens katterna har vaknat.
På stranden härskar duvorna men de har sällskap av en tidig morgonbadare och städpatrullen.
Mitt enda problem är att det är för lite natt kvar mellan midnatt och 05 för att få in mina nio timmars sömn. Gäsp.
Därför blev det sovmorgon idag efter tre dagars morgonfoto i rad. Jag avrundar där jag började. Med palmer i parken.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Åhh! Det är det där som är något av det allra bästa. Det grå morgondiset i Örebro i all ära, men Rivieran slår det inte! ;)
Jag instämmer! Enda nackdelen är som sagt den där biten med att få in nio timmars sömn (eller i varje fall åtta) mellan midnatt och 05. Inte riktigt fått till det där och just nu känner jag mig som en zoombie. Visserligen placerad i vackra omgivningar men ändock zoombie.