Det blommar (och jag var arg)
I Tänndalen blommar tussilagon, i Täby tulpanerna och i Antibes blommar vallmon (men den fastnade inte på bild av den enkla anledningen att kameran inte var med så det blev en borstnejlika från parken Albert I som stand-in). Men principen går kanske fram ändå – det är flera veckors skillnad på blommorna på dessa tre platser som jag flyttade mig mellan på 24 timmar.
Mitt huvud har inte hunnit med i förflyttningen. Det lunkar fortfarande omkring i de ödsliga fjällen, spanar efter vackra mossor att fotografera och lyssnar på smösmältningen. Kroppen befinner sig dock på franska Rivieran vilket är något av en chock. Här är fler människor än det var björkar i fjällen (och de var typ oräkneliga). Jag börjar känna en viss samhörighet med de där galningarna i Där ingen skulle tro att någon kunde bo som köper typ en fyr på en öde ö och bor där helt själv.
Människor finns i två kategorier, den som gör en piggare, gladare och mer entusiastisk efter att man umgåtts med dem och så den andra sorten. Jag råkade igår ut för en del av den andra sorten. Och jag laddade upp för att skriva ett långt blogginlägg om detta. Men så vandrade jag fram och tillbaka till fyren, drack ett gott vin och chattade lite med den första sortens människor och nu tror jag att jag ska sova istället. Men vanan från #blogg100 att avsluta påbörjade inlägg innan man går och lägger sig (vad var vitsen med att skaffa sig en sådan vana?).
Det hade för övrigt varit snyggare med en vallmo som tredje blomma i det här inlägget. Mer färgkoordinerat. Nu gillar jag inte ens tussilago och mina bästa bilder från fjällen är på blad och inte blommor.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
