De fantastiska bilderna jag inte tagit i helgen
Stoppa tåget! Det är helt fantastisk morgondimma
Lördag morgon.
Telefonen, var har jag telefonen? Nej telefonen är för långsam. Var har jag kameran? Nej det är fel objektiv på. Badkameran? Nej den ligger i botten av handväskan, den får jag aldrig upp. Det är ingen idé, det går inte fota från tåg i alla fall. Men jag måste i alla fall försöka.
Till slut böjde jag mig dubbelvikt över datorn och slet upp den påse som kameran med kakobjektivet låg i. Lämnade dator och handväska vind för våg och gick och letade upp ett ledigt säte. Precis då kom konduktören. Det struntade jag i. Eftersom det här var Blå Tåget där hela personalen vet om att de är företagets varumärke så förstod han att det inte var läge och störde inte.
Det gick såklart inte att fotografera från tåget, det blev bara skräp.
Ni får tänka er bilden istället. Spegelblank sjö (Aspen) insvept i ett tjockt lager morgondimma. Lägg till knotiga svarta ekar som sträckte ut sina grenar över vattnet, små bryggor och så en sjöfågel som startade en flygtur när tåget forsade fram mot Stockholm. Å vad jag hade velat stanna tåget och hoppa av en liten liten stund.
Morgonstund har guld i mun
Söndag morgon.
Skjutsar Kocken till Arlanda urtidigt. Det är svinkallt och jag har inte riktigt vaknat ännu. Men det gör jag när vi åker förbi ett litet vattendrag. Den uppgående solen som glittrar i rimfrosten på träd, buskar och strån. Ett jakttorn och en björk i siluett. Tjock dimma. Också en helt fantastisk bild. Jag stannar och tar den på vägen hem. En halvtimme senare var jag tillbaka. Dimman borta.
Rådjur på vägen
Jag rullade vidare i makligt tempo (läs: väglus) medan jag begrundade mina misslyckade fotoövningar och funderade över när man måste kliva upp för att fånga dimman. Dimman över Aspen låg kvar strax efter åtta medan dimman utanför Upplands Väsby var försvunnen två timmar tidigare. Det var bra att jag körde så långsamt. För då hann det bruna rådjuret som från ingenstans kom hoppande upp ur det bruna diket över vägen. Avstånd två-tre meter. Chansen att fota det var lika med noll.
Det gäller att fånga tillfället i flykten som fotograf men inte gräma sig alltför mycket över missade chanser utan istället fundera över hur jag ska skaffa mig fler chanser. Hur blir vädret i natt? Mer nattfrost? Är det värt sätta klockan på urtidigt imorgon också? Vart ska jag åka i så fall?
Tänkte avsluta med att länka till min allra bästa bild med morgondimma, en bild tagen en höstmorgon vid Tänndalssjön (jag skriver morgon men definitionsmässigt var det nog snarare på småtimmarna). Men jag hittar inte igen den. Nåväl, vad sägs om havet utanför Donsö i morgondimma? Kanske en pålningsmackapär i morgondimma? Eller den här gamla bilden av Öresundsbron uppifrån.
Det här var nummer 89/100 i #blogg100 – utmaningen att blogga hundra dagar i sträck.
Edit: Om dagens första rådjur var en nära var dagens andra rådjur-jag-inte-hann-fota på en aning längre avstånd. Det var på morgonrundan i skogen. Hade jag haft systemkameran på axeln (som man visst alltid ska ha) så hade det blivit snygga bilder på ett rådjur på en klippavsats. Men med mobilen i en påse i innerfickan…
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
- Hälsingegården Gästgivars i Vallsta – världsarv som nu är öppet - söndag 22 september 2024
- Vi gillade de spralliga järvarna mest på Nordens Ark - fredag 20 september 2024
Last updated on april 25th, 2013 at 07:12 e m
