Dammen uppe på Safjället i Mölndal
Närhet till någon form av skogsdunge med stigar har stått högt upp på min kravlista varje gång jag sökt bostad. Har för mig att elljusspår brukade stå där också, vilket är lite lustigt för jag minns inte när jag senast satte foten i en skog efter mörkrets inbrott och vad ska man med elljusspår till då? När jag köpte lägenheten i Mölndal spelade närheten till Safjället in. För den som inte är bekant med geografin så är Safjället en liten bergknalle mellan Toltorpsdalen och Mölndalsåns dalgång. Att kalla det för fjäll är att överdriva men vägen upp från mitt håll är faktiskt riktigt elak.
Backen är orsaken till att min besöksfrekvens har varierat. Det är liksom så himla jobbigt att börja med den! Särskilt om man slitit en hel dag med oförstående/korkade/jobbiga människor och bara vill ha en lite stillsam promenad för att få ner axlarna från öronen. Då vill jag inte börja med värstingbacken, då vill jag inleda lite lugnt och sedan se om orken dyker upp efter att ha andats bland träden en stund.
Sådana dagar har jag hasat längs Mölndalsån eller hamnat i Lackarebäcksravinen på andra sidan motorvägen istället. Vilket inte är ett dugg plattare egentligen, det är bara det att jag kan välja hur långt jag ska gå uppför beroende på dagsform.
Under en period tyckte jag inte att backen upp på Safjället var ett hinder, tvärtom tyckte jag att det var en utmärkt plats att få utlopp för adrenalin. Jag sprang den varje dag. Mina kollegor tyckte jag var lite extrem när jag klämde in ett varv mellan ledningsgruppsmöte och middag på Thörnströms kök. Jag minns fortfarande den middagen, särskilt efterrätterna. Någon ville prova Thörnströms avsmakningsmeny, om någon annan också gjorde det, och jag ställde upp. Vi tog även tillhörande dryckespaket. Det var de absolut bästa kombinationerna av dryck och efterrätter jag ätit. En efterrätt med äpple parades ihop med en bra calvados till en perfekt smaksensation. De andra har jag tyvärr glömt men jag tror det var ett portvin och ett glas friskt bubbel också. Kan det ha varit typ en creme brulé till portvinet? Om jag låter lite svävande så beror det på att detta är ett tag sedan. Det var när the Ark var med i Melodifestivalen och skvalradion spelade the worrying kind på repeat. Den låten är rätt bra att springa uppför en backe till.
P1 sommar passar bra att promenera till. Jag har sent omsider lärt mig hur jag laddar ner podversionen på mobilen och hittar igen dem också (det sista var det svåra steget). Vissa avsnitt i kombination med det iskalla vädret får mig att vända hemåt rätt kvickt men två av de senaste kvinnorna har fått ut mig på långa vandringar åt olika håll. Bland annat har jag varit uppe på Safjället och fotograferat den lilla dammen.
Dammen är verkligen yttepytteliten men eftersom jag en gång tog en bra bild där har jag återvänt gång på gång vid andra årstider för att se om jag kan förbättra det första exemplet. Den översta bilden där det går att skymta en näckros eller två är den senaste bilden. Den är alltså tagen mitt i sommaren med grå regnmoln som speglar sig i vattenytan.
Nästa bild är en vårbild. Den blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. Om jag minns rätt så var det en vacker solnedgång och jag hoppades att den röda himlen skulle speglas i vattenytan men tji fick jag.
De två sista är höstbilder tagna samma dag. Det är de bilderna som fått mig att knalla till dammen gång på gång.
Jag har många fler bilder från Safjället och fler ska det förhoppningsvis bli. Jag har som mål för sommaren och hösten att åter komma i den form när backen inte är något hinder. Jag tror knappast att jag kommer att springa där varje dag igen. Särskilt inte om jag gått på något gympass på lunchen – vilket var mer regel än undantag på den tiden. Men jag ska heller inte behöva det. Jag ska bara omge mig med människor som bidrar positivt. På tal om detta med balans är det hög tid att lämna datorn och dra på mig regnjackan för dagens promenad. Hej så länge!
Edit 2019: Safjället gömmer också på ett antal fornminnen. Om dessa kan du läsa i Stolletornet på Safjället som jag publicerade fyra år efter denna text.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Last updated on oktober 29th, 2019 at 06:40 e m
Hejsan! Vilken damm är det? Ändis eller Indiandammen? Eller Bergskanalen? När jag bodde i Krokslätt fram till 2011 fanns inga näckrosor i Ändis i alla fall! (Jag gissar på Indiandammen…) Väldigt kul att läsa lite om Safjället – där har jag sprungit och gått och vallat hund väldigt många gånger! En riktig liten pärla, inklämd i stökigaste Mölndal.
Hej Stina!
Om jag minns rätt så är fotona av Bergskanalen så min rubrik med damm är helt missvisande. Jag kallade vattnet för damm på Instagram och det hängde sedan med till bloggen – trots att det var fel!
Jag håller med dig om att Safjället är en pärla.
Tack för att du skrev en rad!
Kristina