Dagens bild: sparris
Någon gång i slutet av 1980-talet fick jag för mig att jag ville så sparris. Förslaget väckte ingen direkt entusiasm. Jag fick höra att det tar urlång tid innan det går att skörda och är en massa pyssel att odla. Jag sådde mina sparris ändå. Det tog många år innan första skörden men jag har just ätit nyskördad sparris med skirat smör, kokt potatis och torkad skinka till middag. Embryot till den är min envishet för 28-29 år sedan. Mina första frösådda gröna sparrisar har visserligen senare kompletterats med plantor av tjockare vit-violetta sorter. Men de hade aldrig införskaffats, om inte jag hade börjat anlägga en sparrislist.
Jag har tänkt en hel del på detta idag medan jag försökt få till ett blogginlägg med mina reflektioner från vårens kursverksamhet. Vissa deltagare var oerhört entusiastiska, gav mig 10+ i utvärderingen och har mejlat att jag var suverän. Men precis som att man alltid minns en kylig recension bland femton hyllande så är det gnällspikarna som etsat sig fast. De som var anti allt. Framförallt ville de inte ha något med webben att göra. Jag tänker att jag skulle önska att jag kunde få dem att förstå att en författarplattform är som en sparrislist, det tar lite tid i början men sedan kan man skörda frukterna i många år.
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
