Dag 16: Flyget hem (0 km)

Vi vaknade tidigt, beredda på att få cykla till flygplatsen. Frukosten på 7 euro behövde vi aldrig betala för, men de ville ta betalt för hotellrummet en gång till. Då protesterade jag på bästa engelska (ingen idé att hamna i underläge med franska i ett sånt läge) och förklarade att de redan dragit rumspriset från mitt konto någon månad tidigare. Jag fick prata med en ny person, som kollade och kollade och till sist medgav att jag hade rätt. Jag behövde bara skriva på ett papper som de skulle skicka till bokningstjänsten för att få kreditering. Så i all denna villervalla glömdes frukostarna bort.

Sen fick Rolf ett erbjudande av le chauffeur de navette att ta ombord cyklarna. Det skulle gå så bra, han var riktigt ivrig. Så de lastade ombord min Trek, som fick beröm för att den var så lätt. Rolfs hoj fick de plocka av hjulet på för att den skulle rymmas. När allt väl var inpackat protesterade några asiater som insåg att de inte skulle få rum. De hade plan som gick rätt snart, tydligen. Så dags att protestera då, när allt var inpackat, annars hade vi ju kunnat vänta en shuttle, eller cyklat.

Antagligen ville navetteföraren hellre köra oss än asiaterna, för han förstod att han skulle få dricks då. Hoppas asiaterna hann med sitt flyg med nästa shuttle, som visst fastnat på någon terminal någonstans. Rolf gav honom mycket riktigt 3 euro i dricks, så chauffören fick ju rätt.

På flygplatsen packade jag in ramen i den plast vi hittat i bagagerummet, och brunpåsen behövdes inte. Det funkade bra att använda den inköpta lågpristejpen. Vi hade tur som var tidiga vid incheckningen (där Rolf för övrigt såg Herman Lindqvist). Vi var nästan de enda där och kunde ta god tid på oss för incheckning av alla 4 väskorna (6 kg övervikt var ok med killen vid disken) och cyklarna som leddes bort av två flygplatsanställda. Det kändes lite läskigt att se dem rullas iväg.

Två timmar tillgodo när allt var incheckat och klart, men inga butiker hittade vi. En enda liten taxfreeshop där jag köpte en vodka och en rom för ca 36 euro, sen en pytteliten disk för förfriskningar. Rolf gick runt och letade efter tidningsshop, men förgäves.

Framme på Arlanda följde vi vår uppgjorda plan – Rolf väntade med cyklar och väskor (allt såg ok ut vid bagagehämtningen) medan jag tog styrväskan och åkte med gula bussen till långtidsparkeringen och hämtade bilen. Jag körde sen helt olagligt fram den till ankomstdörrarna där vi skyndade oss att lasta på allt. Allt gick bra och vi var precis så trötta och nöjda som man ska vara efter en lyckad semester.

Detta är sista delen i Tour de Paris 2002, en cykelresa skriven av gästbloggaren Eva Heljesten. En introduktion till resan finns här och alla delar här.

Last updated on december 26th, 2020 at 10:24 f m