Dag 11: Pittostaden Troyes (80 km)

Dagens färd gick via Bar sur Seine med en 2 km uppförsbacke till Vendeuvre sur Barse där vi provianterade och sen vidare till Forêt d’Orient. Besvikelse – den pittoplats vi sett ut på kartan för lunch fanns inte. Åkte vidare till Géroudot och där fanns plötsligt en fin plage med sandstrand, bänk i skuggan, toa och allt. Vi åt vår gourmetlunch: bröd, potatis- och korvsallad med vitlökssås, couscoussallad, pain au chocolat och äppeljuice. Sen badade jag medan Rolf sov. Över vackra kullar tog vi oss till Troyes (utt. troah), och möttes av knepig trafik i infarten till staden. Enkelriktade gator igen. Vi hittade ett hotell i ett 1100-talshus där vi tog in för 37 euro. Sneda trappsteg såklart.

Ut på sightseeing – värsta pittostan med färgade korsvirkeshus. Som i en saga. Tyvärr var kyrkan med fina fönstermålningar stängd. Vi handlade lite: Rolf köpte ny t-shirt, jag ett armband till Sara och en plånbok till mig själv. Middag på Alhambra, marockanskt ställe, som rekommenderats av Lonely Planet. Helt ok couscousrätt med lammspett. Före middagen drack jag en Leffe på fat och Rolf en Hoegaarden, gigantstorlek för 10 euro. Efterrätt på crèperie med crèpe plus glass (Rolf bara glass). Sen kaffe på ett annat ställe. Efteråt tog Rolf en Marc och jag en eau de vie framboise. Eftersom den var för stark (45 %) beställde jag in en Gini att blanda med. De hade ingen 7Up eller liknande. Då höll servitören på att dö och höll ett längre föredrag om hur ädel denna dryck var. Jag vidhöll, och trots att Ginin var för citronig blev det mer drickbart.

Vi läste tidningen och konstaterade att vädret ska bli agréable imorgon. Hoppas de har rätt. Tyskland–Sydkorea i semifinal imorgon samt Turkiet–Brasilien på onsdag. Svårt att hålla reda på fotbollen, man ser bara små glimtar på kaféerna här och där, inget sammanhängande.

Något som ständigt stör oss är fransmännens brist på byggnadsteknik. Speciellt gäller det infästning i väggar. De har svårt för t.ex. handtag, toapappershållare osv. Likaså är fjölar (toasitsar) ofta undermåligt ditsatta. Idag såg jag ett toafönster där fönsterhålet i väggen var för litet för fönstret. Då hade man helt sonika skruvat fast fönstret på insidan. Att det blev glipor här och där mellan fönsterkarm och vägg brydde man sig inte om.

Detta är elfte delen i Tour de Paris 2002, en cykelresa skriven av gästbloggaren Eva Heljesten. En introduktion till resan finns här och alla delar här.

Last updated on december 26th, 2020 at 10:24 f m