Chans att se de charmiga färdmansgårdarna i Röros under martnan

För tredje året i rad stod jag på Malmplassen under invigningen av Rörosmartnan och tittade när norska lasskörare och svenska forbönder körde in i en bejublad parad. Det är lika mäktigt varje gång! Det var åttio ekipage i år, något färre än tidigare.

Jag tog som många bilder men jag tänkte i år koncentrera mig på det som sker efteråt, att det under marknaden finns chans att kika in på färdmansgårdar som inte är öppna resten av året.

Denna hatt köpte jag på marknaden förra året. I år hade jag fått på mig en norsk tröja också.

Svårt fota invigningen i år

Jag var på plats 45 minuter innan invigningen började och fick plats i andra led. Vilket betyder att antagligen svor alla som stod bakom mig. För jag ägnade mycket tid åt att lyfta upp mina kameror och försöka fotografera över de som stod framför mig. Därmed blockerade jag sikten för dem bakom. Grejen var att jag hade ställt mig bakom en familj som såg korta ut, men de flyttade runt och hade stora huvor. Så när jag kom hem och tittade igenom mina 600 foton var det rätt många huvor i dem.

Ibland lyckades jag pricka in så hästarna hamnade mitt mellan folk. Fotat med Canon R7 och lånat 24-70mm objektiv.

Ibland kan det vara roligt att få med folk bilderna för att skapa atmosfär. Men när en mörk huva täcker nederkanten av bilden om och om igen blir det lite tröttsamt.

Det finns så många fantastiskt vackra portar i Röros. Denna är fotad längs en av marknadsgatorna och tillhör Finnegaarden som har 60 rum och 18 kakelugnar.

Skillnaden på svenska forbönder och norska lasskörare

Jag hade bättre lycka senare. Efter invigningen kör alla slädekipage och ställer sig på en stor plats intill de stora stenhögarna. Där kom en snöby svepande och jag kunde ta en del fina foton av hästar. Mitt intryck är att medan de svenska forbönderna ofta är äldre gentlemän klädda i farfarsfars ärvda vargskinnspäls så består de norska lasskörarnas led av unga tjejer i vadmal.

Vädret växlade mellan snöbyar och solsken.

Efter en dryg timmes samkväm brukar hästarna selas på igen. En del kör sina hästar direkt till hästtransporter för att åka hemåt. Medan andra stallar upp sina hästar på gammalt vis. Ibland är stallen inne på den färdmansgård som är föreningens hemvist under marknaden.

Ekipage från Föreningen Forbonden i Klövsjö.

Nytt stall för Klövsjös hästar

En sak som var riktigt rolig att se var ett nytt stall. Norska riksantikvarien beviljade 2018 medel för bygget. Nu står det en ny byggnad på en tomt där det varit parkeringsplats tidigare. Om jag googlat rätt är detta platsen för en av de äldsta gårdarna, Aspaasgården. Den var från 1700-talet men flyttade härifrån för över hundra år sedan.

Finborudgården

Det är så roligt att Röros vårdar traditionen med hästekipage! Här vill jag också nämna att Föreningen Forbonden i Klövsjö i år körde delvis på en gammal väg. Man har varit ute och letat i terrängen och kikat på gamla kartor för att återskapa den gamla färdvägen runt Medskogen. Kul! Det är i samma anda som projektet att ge Romboleden nya skyltar (sedan verkar man delvis ha flyttat sträckningen på denna pilgrimsled men det är en annan historia).

Färdmansgårdarna eller ferdasgårder

Röros är pittoreskt året runt men det är särskilt fint under marknaden när man kan se mer av hur det var förr. För då är färdmansgårdarna eller ferdasgårder öppna. Det är något jag inte har tänkt på tidigare men det slog mig när jag lyssnade på ett samtal vid grannbordet medan jag åt en kolbulle hos Klövsjögänget. Att jag valde att fika hos Klövsjö berodde delvis på att jag kunde swisha och delvis för det kändes som de behövde lite draghjälp. Det kändes lite avslaget när jag strövade förbi jämfört med festen i gårdarna där norska föreningar höll till och där dragspelare underhöll.

Kolbullar i Rasmusgården

Föreningen Forbonden från Klövsjö håller till i Rasmusgården med anor från 1600-talet. Jag strosade också förbi hos Lars-Persa Gård’n där Tröndelag Lasskörarelag hade stor kommers. Flest foton blev det även i år från Finborudgården dit Nord-Österdal Lasskörarelag kör. De brukar nämligen ha flera vackra fjordingar i sina led.

Lars-Persa gården i Rörös

Håll utkik efter mina böcker om områdets kulturhistoria

Om du gillar dessa bilder och texter så har jag lite lästips.

Kaffekitteln redo över elden. Flera av föreningarna bjöd på kaffe när jag strövade förbi. Glömt vilka detta var, kanske någon kan tipsa mig?
chefstomaten