Pubduellen: Bishop Arms versus Ölrepubliken

Publicerad av

Spitfire, ESB, Kilkenny… nja, tristess. Ser en Oceanskylt och blir lättad, aha, där har vi det, alla Oceanöler är goda så länge de säljs på fat. Blir något mindre glad när det visar sig vara Göteborgsporter, är inte så pigg på just porter. Går vidare längs disken, passerar snabbt förbi en massa lager och når aledelen. Hantverksbryggeriet Munken Klosteröl. Jippi, perfekt! Eller? Jag brukar aldrig läsa alkoholprocenten men 9.5%, där ringer en varningsklocka. Arbetsmöte direkt efter ett träningspass och 9.5%? Beställer in en lager i alla fall.

Det var kollegan som föreslog Bishop Arms på Hamngatan för kombinerat arbetsmöte och intag av humledrycker. Jag accepterade glatt, har alltid gillat den puben. Mysig inredning med många alkover och en känsla av brittiskt herrgårdsbibliotek. Men jag blir alltid besviken på ölutbudet, trots den långa bardisken med pumpar. Det brukar sluta med att jag beställer ur flasksortimentet. Och blir chockad över notan.

Tisdagar är quizznight på Bishop Arms. Kanske därför som puben var full med bordsreserveringar när vi anlände? Trots att det då var tomt fick vi nöja oss med pallar runt ett  litet bord, inte riktigt optimalt för laptops. När det är dags att fylla på glasen och magarna är puben full med folk, men tom på personal. Ett tiotal personer hänger längs bardisken medan den enda tjejen bakom gör sitt bästa för att tappa upp öl på löpande band. Vi hör henne berätta för en av de väntande att väntetiden för mat är lång.

Ölrepubliken värd några extra steg

Där bestämmer vi oss för att relokalisera  och går några kvarter ner till Ölrepubliken på Kronhusgatan. Jag ska erkänna att denna recension inte är fullständigt objektiv. The Rover på Andra Långgatan är min favoritpub och det är samma killar som ligger bakom Ölrepubliken. Enda anledningen till att inte gå dit direkt var för att få variation och för läget, man måste vara dedikerad för att gå de extra kvarteren. Men man får lön för mödan. Den rymliga lokalen är inbjudande halvfull med en rimlig ljudnivå när vi anländer. I baren drabbas jag återigen av beslutsvånda men denna gång för att det finns för många öl som jag är nyfiken på, inte tvärtom. Närke kulturbryggeri är representerade både med min gamla favorit Örebro Bitter och en ny bekantskap The internationAle. Min kollega är nyfiken på Dugges High Five! När jag dissar den så kommer personalen med ett smakprov – är den verkligen dålig? Nej tvärtom. En pump har ett spöke på etiketten. Inte ett spöke utan en ängel och en 1:a. Vill ni ha förklaringen på svenska eller engelska? Man känner sig omhändertagen och välkomnad på Ölrepubliken. Det slutar givetvis med att vi tvingas dricka många fler öl än vi hade tänkt bara för att prova igenom de mest intressanta. Min favoritlista blir som följer: Angel 1, Närke InternationAle, Oppigårds Indian Tribute och så hamnade Dugges High Five! sist i alla fall. Men bara för att konkurrensen var hård.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)

Last updated on april 25th, 2021 at 06:55 e m