Bilder på hattar, gris, geting och andra figurer i Göteborgsvarvet 2011

Bitch är mitt nya mellannamn. Idag har jag har gjort mig grymt impopulär bland några individer. Jag har iofs också fått en fan-club så på det hela taget jämnar det nog ut sig. Vad jag gjort? Jag har varit funktionär på Göteborgsvarvet och jag har hejat, hurrat, förklarat, pekat, lirkat men även skällt ut folk hela eftermiddagen.

Först och främst ska jag säga att jag verkligen förstår folk som blir irriterade när hela city stängs av och de inte kan gå där de tänkt. Och jag tycker att varvet kunde ta och bygga en bro någonstans längs Avenyn där folk kan korsa banan ovanför alla löpare (samt spårvagnstrådar). Men samtidigt är Göteborgsvarvet ett stort arrangemang som drar in mycket pengar till stan och till stans idrottsklubbar. Det motiverar många att träna sig till bättre hälsa, det är folkfest med 250 000 deltagare (publik + löpare) och det sker bara en gång per år. Dessutom är det gott om förvarning. Bor man innanför den cirkeln som varvet gör och lyckas missa varenda löpsedel i GP veckan innan så borde buntarna med kravallstaket som ställs ut på fredagskvällen, alla skyltar och allt folk som samlas vara en hint.

Kort sagt, fastnar man på fel sida om spåret, får man faktiskt skylla sig själv, gilla läget och gå runt eller vänta ett par timmar. Och trots min förståelse för irritationen bland de som hindras i sin väg har jag absolut noll förståelse för de som skiter i avspärrningarna. Så här resonerar jag.

Bara deltagare på banan – en fråga om hänsyn och säkerhet

Först i Göteborgsvarvet kommer kenyaner med spänstigt löpsteg. Alla Göteborgare vill givetvis att de åker härifrån med uppfattningen att Göteborg, det är en trevlig plats där det arrangeras bra tävlingar – eller hur? Inte att de säger till andra löpare att ”jodå publiken var fantastisk förutom de där unga killarna med resväskor som jag fick runda när de gick tvärs över tävlingsbanan.”

Efter täten väller den stora massan fram i tusental. Här kommer alla som tränat timme ut och timme in för att de ska slå sin tid från förra året eller grannens tid eller av andra skäl vräker sig fram. I det här stadiet av loppet är det många armbågar och rop ”håll till höger”. Vad hade hänt om jag låtit något av fyllona som ”skulle hem till sin lunch” vingla rakt ut i den gröten?

Allteftersom dagen gick blev andelen trötta blickar högre och det var tydligt att 15 km löpning tagit ut sin rätt. Jag kunde riktigt se hur löparna fokuserade på att sätta varje fot framför den andra för att komma till Avenyn och sedan vidare mot Slottskogsvallen. Jag tycker att dessa löparna förtjänar att få koncentrera sig på sitt lopp utan hastigt uppdykande mänskliga hinder!

Därtill stod jag på en plats där banan smalnade av och löparna trängdes ihop i en smalare korridor. Jag har sett bilder från loppet där löparna springer i ett långt pärlband med luckor emellan, men så såg det inte alls ut där jag stod. Det var först efter nästan fyra timmar som det var tillräckligt långt mellan löparna för att säkert kunna glänta på staketen och börja släppa igenom folk. Ansåg jag. Alla delade dock inte denna syn. Dessa två tjejer klättrade exempelvis över kravallstaketet och slängde sig rakt ut bland löparna med motiveringen att de måste till sin spårvagnshållplats. Att staketet hade någon funktion eller att spårvagnshållplatsen var indragen var visst totalt bortom deras hjärnkapacitet. Jag fick lite dåligt samvete efter att jag skällt ut dem efter noter, men blev genast gladare när ett par personer i publiken spontant kom fram och tyckte att jag skött det hela snyggt. Det är trots allt fler som njuter av folkfesten än som klättrade över staket eller gnällde över att varvet var i vägen för dem, något som är lätt glömma av om man haft min roll…

Geting, gris och andra roliga kostymer i Göteborgsvarvet

Ur ett perspektiv var det lysande att vara funktionär. Eftersom jag stod på insidan av kravallstaketet (mestadels agerande mänsklig varningsskylt för en soptunna) hade jag ingen publik mellan mig och löparna. Kameran var med och jag började fota alla som gjort sig besvär med att klä upp sig för loppet. Mest imponerad var jag av de två som sprang tillsammans i en grisdräkt! De kom dessutom riktigt tidigt i loppet (slutade på 1.35 tror jag). Rent generellt var det fler roliga kostymer tidigt i loppet än sent. En del dräkter, som getingdräkten, rökdykar- respektive biodlardräkterna, måste varit otroligt varma (se bilder nedan). Det fanns svensexor, 50-årskalas och brudpar. Cerisa människor och roliga hattar. Hur man kan springa två mil med en svans av Carlsbergs ölburkar förstår jag dock inte, den förde ett hiskeligt oväsen. En del som klätt ut sig hade sedan proppat igen öronen – vad är då vitsen med kostymen om man inte hör folk som hejar på en?

Mest spex bjöd rosa pantern på! Jag missade dock många kostymer (och tyvärr alla löpare jag kände) då jag ägnade mig åt att förklara vägen till gångbron vid Lilla Bommen om och om (och om och om) igen, alternativt diskuterade mer eller mindre högljutt med personer som inte var inne på det här med att visa hänsyn till andra. Till de senare hörde tyvärr många löpare. Det var en ström av personer med medalj som hoppade över staketen och sprang tvärs över banan.

– Men hallå, ni om några borde väl ge f-n i att springa tvärs över banan. Här har jag stått hela dagen och försökt ge er de bästa förutsättningarna och så kommer ni sättande utan att bry er om de som springer.
– Ja men de som springer nu springer så långsamt.
– Och då förtjänar man ingen respekt eller?

Den kommentaren kvalificerar in till tävlingen sämst ursäkt, ihop med killen som skulle missa sitt banklån om han inte fick korsa gatan, ”polisen sa att jag fick gå över” och tanten som bara varit fem timmar i Göteborg och därför inte behövde bry sig om sådana petitesser som 45 000 löpare och folkfest… Vid ett par tillfällen stannade också spårvagnar på den avstängda hållplatsen och ut vällde folk som mer eller mindre yrvaket hamnade mitt bland löparna. Ett gäng kostymklädda herrar kom från konferensen Heart Failure. De ansåg sig visst stå över andra människor, låtsades inte förstå engelska och travade rakt ut bland löparna.

Till sist så tycker jag lite synd om den kvinna eller man som idag gifte med den här bruden i rådhuset. Ord som hänsyn och respekt ingick inte i hennes världsbild. Lite mindre självupptagen och hon hade sluppit gifta sig i en trasig klänning. Jag såg det inte själv men tydligen rev hon sönder klänningen på kravallstaketet på andra sidan.

Somliga straffas genast, var åsikten bland de som bevittnade incidenten. Jag kan väl tycka lite synd om klänningen men hade bruden behagat gå rätt väg hade hon kunnat gifta sig i en hel klänning.

Ska också passa på och tacka alla i publiken som förgyllde min dag! Tack för trevligt sällskap! Särskilt tack till ett par systrar och en herre som hjälpte till att peka ut vägen till bron vid Lilla Bommen. Jag är säker på att löparna också är tacksamma för alla ”klättrarna” ni hejdade. Det är tydligt att ett kravallstaket inte är tillräcklig tydlig vink att en väg är avspärrad för vissa individer.

PS! Om någon funderat på att tappa en sektion kravallstaket på tårna för att känna efter hur det känns – låt bli.

 

 

 

Last updated on december 26th, 2020 at 10:25 f m