Bilder av pittoreska Cassis från olika perspektiv

Publicerad av

Den tidigare fiskebyn Cassis har alla förutsättningar att bli en riktig turistmagnet. I hamnen guppar färgglada små träbåtar i rader, så kallade pointus. De gör sig perfekt i fonden för snygga semesterbilder. I bakgrunden anas en annan av byns attraktioner, dess läge. Cassis ligger mellan två magnifika bergsområden, de vita Calanquerna och de röda Canillerna.

Själva småbåtshamnen kantas av uteserveringar i olika prisklasser. Här får man räkna med ett visst påslag för utsikten (€4,80 för en Orangina på ett ställe längst bort). Men man får underhållning för pengarna. Utflyktsbåtarna pilar in och ut ur hamnen lastade med dykare, och vanliga turister. Alla vill uppleva de vita fjordliknande kalkstensklipporna som breder ut sig bort till Marseille. Massif des Calanques är en av Provence häftigaste sevärdheter (och för en gångs skull är jag överens med andra reseguideförfattare).

Rödaktiga klippor öster om Cassis.

Cassis är allra gulligast i solnedgången

Cassis har också en egen vinappellation sedan 1936. De vita viner gjorda av clairette och marsanne passar perfekt till fisk året runt. De lär vara allra bäst till vinterns sjöborrar. Om inte detta räcker kan Cassis rota fram en lång lista med namnkunniga besökare som varit här. I gränderna finns allt som dagens besökare behöver i form av småbutiker med souvenirer, hattar och glass.

Jag har besökt Cassis ett par gånger och varje gång har det varit en rejäl utmaning att hitta en parkeringsplats. Ofta hamnar man en bit upp och får gå en bit innan man kommer ner till hamnen. (Tricket är, har jag lärt mig efteråt, är att parkera utanför staden och ta den billiga bussen ner). Ett par gånger har jag tyckt att Cassis är supercharmig, men senast var jag inte lika imponerad. Det kan vara jag som blivit blasé efter att ha besökt så många söta byar. Eller så beror det på tid på dygnet. Övriga besök har varit i mjukt eftermiddagsljus.

Klädkod i Cassis.

Slottet Château de Cassis bär på lång historia

Något som alltid är fint är att byn övervakas av ett mäktigt slott, Château de Cassis. Det är numera hotell i den övre prisklassen. Hotellets webbsajt har en beskrivning av slottets historia. Den är lite som en torr snabbversion av min bok Upplev historiska Rivieran. På klippan finns rester av en romersk fästning som skyddade Carsicis Portus och ett saracenskt vakttorn. Under medeltidens maktstrider växte detta till en hel borg, byggd av den mäktiga Baux-familjen.

Utbyggnaderna har sedan fortsatt som svar på en förbaskad massa krig. Sedan var Napoleon förbi och inspekterade det hela den 10 februari 1794. Efter att brittiska flottan i princip förstört murarna köptes det av en tobaksodlare 1896. Sedan dess är det privatägt. Numera hotell. Jag läste en rolig recension skriven av en person som bott i det som varit fängelsehålor. Han skrev att han aldrig haft en så bra utsikt från något hotellrum. Men andra gäster skulle vara medvetna om klockan som klämtade en gång i timmen hela natten.

Bakom klippan med slottet tornar en tvärbrant rödaktig klippa upp sig. Cap Canaille ingår i nationalparken och går att uppleva till fots eller med bil.

Route des Crêtes mellan Cassis och La Ciotat

Det finns flera Routes des Crêtes i Frankrike, varav två har hittat in i min bok Upptäck Provence. En av dem är väg 141 mellan Cassis och La Ciotat. Det är fjorton år sedan jag åkte Routes des Crêtes förra gången, då åt andra hållet. Min minnesbild var att vägen erbjöd fantastiskt utsikt över en vacker kuststräcka, men att utsikten skulle vara på långt håll. Det vill säga att själva vägen skulle vara rätt snäll och gå en bra bit från klippkanten.

Därför föreslog jag att vi skulle ta den här vägen till Cassis för vänner som jag vet avskyr höjder. Jag var tvärsäker på att detta var en hyfsat bred väg med mittlinje. De kommer aldrig lita på mitt minne igen för mittlinjen jag mindes fanns bara i min fantasi. För oss hade det varit bättre att köra runt berget och besöka någon vingård istället.

Cassis sett från klipporna. Detta är en bra bit från själva bilvägen, kanske jag ska lägga till.

Nationalpark populär bland vandrare

För alla som inte är höjdrädda kan jag varmt rekommendera att köra här. Vägen slingrar sig ganska mjukt fram i tjusiga berg. Den är totalt 14 kilometer och försedd med bommar i båda ändar. Vid hårda vindar och hög brandrisk stängs den nämligen av. Vägen är också stängd för biltrafik en söndag i månaden. Det är en fransk idé som har några år på nacken att emellanåt reservera vackra vägar åt gående och cyklister. Det är samma sak på kustvägen väster om Antibes.

Vägen är tillräckligt bred för att det ska vara lätt att mötas för personbilar. Det finns också en hel del parkeringsplatser. En del är så rymliga att jag gissar att de är avpassade för vandrare, klättrare och andra frilufsare. Vägen går genom nationalpark och den korsas av många stigar. Jag såg vitröda GR-markeringar på flera ställen.

Det jag utnämner till den allra finaste utsikten, en plats där det dessutom var rejäla staket vid stupet, hade dock en ganska liten parkering mitt i en kurva. Halva utrymmet upptogs av en plåtis vars invånare dukat fram bord och stolar för att njuta länge.

Route des Crêtes

Klippan Cap Canaille kräver rejäl vidvinkel

Klippan Cap Canaille är med 394 meter den högsta klippan vid havet i hela Frankrike. För att få med den på bild behöver man rejäl vidvinkel. Jag hade ett sådant med, men inte på rätt kamerahus. Eftersom mina vänner inte uppskattade utsikten försökte jag vara lite rask och bara knäppa några bilder så fort som möjligt.

Så jag tänkte inte så långt som att byta plats på objektiven. Det kunde jag ju gjort i bilen innan jag ens trasslade mig ur den, om jag hade tänkt till. Jag skyller på värmen som gjorde hjärnan lite halvt kokt så fort jag klev ur. Bilderna är iaf vackra alldeles oavsett om jag fick med allt.

Läs mer i mina böcker

Udda viner, vackra naturområden och spåren av en dramatisk historia är tre ämnen jag återkommer till. Du kan läsa mer i mina böcker. Jag nämnde två i texten, en är en klassisk reseguide fullmatad med tips för dig som ska ut och resa. Den andra berättar Rivierans historia i ett sammanhängande flöde och passar perfekt som present.

Presentboken Upplev historiska Rivieran och reseguiden Upptäck Provence. Fotot taget i Haute de Cagnes.

Böckerna går att beställa hem i alla boklådor. Vill du läsa mer direkt så finns det massor här på Tomatsallad. Klicka på länkarna i texten eller på etiketterna, som franska vägar, så dyker det upp mer i samma ämnen.

PS! Låter Canillerna obekant? Jag har hittat på det själv som en försvenskning av Cap Canaille.

chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)

Last updated on juli 12th, 2026 at 06:06 e m