Berlin: storslaget, säkert och spektakulärt
”Brandenburger Tor har du där och precis bredvid ligger Potsdamer Platz.” Jag kikade på kartan som min kollega höll fram och svarade. ”Toppen, det ligger ju precis runt hörnet. Jag tar en kort promenad och kikar lite på stan innan nästa möte.”
Alla som känner till Berlin förstår felet i konversationen ovan. Det finns inga korta promenader i Berlin. Det som ser nära ut på kartan är i själva verket en rejäl promenad. Feltänket uppstår på grund av att allt är byggt i extra large. Torgen är stora nog för att rymma en armé, stadsparken en smärre jaktmark och minsta gatstump en bred paradgata. Dessa kantas i sin tur av överdimensionerade byggnader i olika stilar, där många byggnader är yngre än de ser ut då de är återuppbyggda, antingen efter andra världskriget eller efter Berlinmurens fall.
Kombinationen breda gator och pampiga byggnader gör att det som ser ut som ett kvarter på kartan tar en halv evighet att gå. Åtminstone kändes det så när jag hade en tid att passa då jag smitit ut mellan två möten.
Om man hyser tvekan över vilka byggnader det är man bör se kan man kika i gatan. Jag hann i alla fall pricka av tv-tornet på Alexanderplatz, Brandenburger Tor och minneskyrkan som lämnats kvar i sitt bombade skick.
Kyrkan gick vi förbi på väg till KaDeWe och deras matavdelning. Wow! Där hade jag kunnat stanna en dag eller två. Nu blev det istället en förrätt för att vi skulle orka promenera vidare till middagen.
Berlin kändes extra stort jämfört med Provence
Jag tror att en del av överraskning att allt var så stort i Berlin berodde på att jag kom praktiskt taget direkt från provensalska smala gränder i behändiga byar. Överhuvudtaget var jag rätt vilse i pannkakan. Efter två månader i Frankrike satt bonjour, pardon och merci i ryggmärgen. De kom helt automatiskt och det var lögn att byta språk. Nästa språk i listan var dessutom svenska, vilket förvisso mötte en aning mer gensvar än franskan, men inte mycket. Engelskan var helt väck och tyska har jag aldrig kunnat.
Något annat jag aldrig får till är att ta selfies med kända byggnader. Här är halva Brandenburger Tor, själva symbolen för det återuppståndna hela Berlin. Det kanske mest kända minnet från det delade Berlin är Checkpoint Charlie. Dit hann jag aldrig denna gång men jag har varit där förr. För evigheter sedan. Så länge sedan att det hade varit intressant att jämföra då och nu-bilder.
Förutom skalan på stadsbilden och att fransk hövlighet bara mötte förvirrade blickar var den stora skillnaden för mig frånvaron av beväpnade soldater/poliser/gendarmer/andra vakter i vartenda gathörn. Syftet med mängden tungt beväpnade personer i städerna längs franska Rivieran är att ingjuta en känsla av säkerhet i befolkningen och turister, men efter att jag besökt Berlin är jag osäker på effekten. Jag kände mig betydligt tryggare i Berlin – tack vare frånvaron av synliga påminnelser om terrordåd.
Något annat som saknades var tiggarskarorna. De är inte särskilt vanliga i Frankrike heller, men är desto fler i Sverige. Det är tvärtom jämfört med när jag växte upp, då var tiggarna något som hörde till utlandsresor medan det nu är något man slipper så fort man lämnar Sveriges gränser.
Tyskland tog emot många flyktingar förra året men det var inte första gången. Vårt hotell låg nära det vackra torget Gendarmenmarkt som ramas in av två kupolförsedda byggnader, tyska respektive franska kyrkan. De byggdes av franska hugenotter som fick en fristad i Berlin. Kyrkorna blev precis som stora delar av stan förstörda under andra världskriget. Arbetet att återskapa staden pågår fortfarande eftersom den tillbringade 40 år som en delad stad och det tar tid att bygga ihop kollektivtrafiken. Förra gången jag var i Berlin var strax efter att muren öppnades och det var två helt olika världar. Det finns fortfarande en öst- respektive västkänsla i delar av stan men de enda spåren efter muren är skyltar i vägen.
Totalt sätt gav besöket i Berlin mersmak. Nu vill jag återvända dit och spendera mer tid med att utforska de olika delarna av Berlin i sakta mak. Gärna med en reseguide i handen. En som någon annan skrivit, kan jag lägga till. En av anledningarna till att det var så trevligt i Berlin kan vara att på kvällen var jag ledig. Vi gick bara och satte oss på en turistfälla som såg trevlig ut och beställde in en öl och en ljummen wurst. Jag behövde varken bry mig om att lusläsa menyn, fundera på hur jag skulle beskriva inredning eller mat i text utan att använda ord jag redan använt femton gånger, försöka knåpa ihop vettiga foton eller ens lägga namnet på restaurangen på minnet. Skön omväxling efter sommaren!
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Last updated on april 20th, 2024 at 12:56 e m
