Baou de Saint-Jeannet sedd från vacker vandring på Plan de Noves

Bakom Nice breder bergen ut sig. En klippa framträder särskilt väl för den ser högre, brantare och maffigare ut än alla andra. Det är 800 meter höga Baou de Saint-Jeannet. Baou kommer från ett provencalskt ord som betyder stup eller brant, vilket känns precis rätt. Klippan är ett lokalt klättermecka med hundratals leder. Även icke-klättrare kan känna klippans dragningskraft.

Baou de Saint-Jeannet är maffig från alla håll! Här sedd från en vandring från Plan de Noves.

Baou de St Jeannet är inte ensam. Den har sällskap av sina mindre kända kusiner Baou de la Gaude österut och Baou des Noirs och Baou des Blancs västerut. Området runt dem bjuder på fantastiskt utsikt och massor av historia. Stora ekar växer bland gamla odlingsterasser. Herdar vandrar här med sina fårhjordar och flacka ytor visar spår av att bönder fortfarande skördar hö här.

En fårhjord betar på Plan de Noves.

Circuit du Castellet är den mest kända vandringsleden här

Givetvis korsas området av vandringsleder. GR51 passerar på sin slingriga väg mellan Menton och Marseille. Den mest kända rundturen är Circuit du Castellet. Den finns med i de flesta vandringsguider och var en av de första leder jag vandrade. Det som lockade är att den passerar en gammal ruin. Ruinen är anledningen till att jag placerat vandringen i boken Upplev historiska Rivieran istället för i Ett år runt Antibes.

Ruinen av Castellet som är omgärdat av rykten om alkemister. Vandringen Circuit du Castellet stryker förbi ruinen.

De bilder jag tog 2009 när jag vandrade Circuit du Castellet första gången lämnar en del övrigt att önska så därför gjorde jag återbesök i julas. (Ett ganska jobbigt återbesök för jag var ute lite sent och fick ganska bråttom för att hinna hem innan solen gick ner). Precis vid ruinen mötte jag en svensk familj.

”Du är väldigt lik hon som skriver reseguider härifrån.”
”Det kan bero på att det är jag som skrivit dem.”

Spontan vandring på Plan de Noves från vägen mot Col de Vence

Närbilderna av Castellet sparar jag till boken. Den här texten ska istället handla om den sista vandringen vi gjorde under julbesöket. Just att det var den sista vandringen för denna gång ledde till ivrigt bläddrande bland olika guider och grav beslutsångest. Det finns så många vandringar jag vill gå! Till slut åkte vi bara upp mot Col de Vence, parkerade en bit från toppen och började gå. Första biten var mest bara blåsig och lerig.

Vi inledde med att gå en bit på GR51 i riktning mot St-Jeannet. GR-leder är markerade med rödvita streck.
Vi vek sedan av och följde en gulmarkerad lokal led. Tack vare den gjorde vi en ögla innan vi fick återvända tillbaka till bilen på den rödvita leden.
Som tur var hade vi med oss fika. Efter en pain au chocolat var vi redo att fortsätta. Det var då vi belönades med den fantastiska utsikten av Baou de St Jeannet som jag la högst upp.

Vandringsguider är trevliga som inspiration

Det jag ville berätta med detta inlägg är att det finns massor med mil vandringsleder som inte syns i några guider, varken på nätet eller i tryckt form. Eftersom vandring praktiskt taget är en folksport i Frankrike är det väl förberett för spontana turer. Det går finfint att parkera där man ser en brun skylt och börja gå. Alltid kommer man någonstans.

Överallt dessa stenterasser
En krokus blommade i januari.
Minnesmärke

Tips för att vandra i södra Frankrike

Om detta inlägg gav dig mersmak så har jag två tips. Det ena är att jag skrivit ett blogginlägg med tips för att komma igång och vandra. Det andra är att läsa boken Ett år runt Antibes där jag visar upp exempel på vad naturen har att erbjuda här nere.

Det är lätt att vandra i Frankrike. Överallt står det bruna skyltar som berättar vart stigarna tar vägen.
chefstomaten