Andersborg – den trygga våffelstugan vid foten av Lillskarven

Publicerad av

En våffla på Andersborg är ett så vanligt inslag i mina fjällvistelser att jag aldrig skrivit ett separat blogginlägg om det. Hög tid att åtgärda det och samtidigt bjuda på ett stycke fjällhistoria.

Andersborg är den trygga våffelstugan i Funäsfjällen. Den är nämligen öppen nästan jämnt, vilket är precis då man behöver det som allra mest. Ett tag i höstas såg det nattsvart ut för våfflor på Andersborg, något som skapade en smula panik i min senaste bokutgivning.

En våffla eller två är ett traditionellt inslag i en fjällsemester för många.

Malmbäcksstugan ligger också vid foten av Lillskarven

I rubriken skriver jag att Andersborg ligger vid foten av Lillskarven och det gör stugan i och för sig, men det gör även Malmbäcksstugan. De ligger på olika sidor av Lillskarven. Malmbäcksstugan ligger vid skidspåret från Hållan. Eller längs skoterspåret mellan Tänndalen och Bruksvallarna om man så vill.

Ledkryss vid det pistade spåret mellan Malmbäcksstugan och Andersborg. I bakgrunden Hamrafjället.

Jag ser Malmbäcksstugan från det röse som jag traskar upp till stup i kvarten för att spana på vädret. Ibland vajar det en flagga som indikation på att de har öppet. Malmbäcksstugan har för närvarande enbart öppet på vintern och bara när vädret lockar ut folk på fjället. När jag kom till Tänndalen första gången var det Malmbäcksstugan som hade de generösaste öppettiderna, trevligast bemötande och fick flest besök. Men allt förändras.

Andersborg och/eller Malmbäcksstugan har för övrigt stått modell för den fiktiva våffelstugan i Karin Härjegårds populära bok Kallbaderskan bland fjällen. Fler böcker om/från Härjedalen har jag samla på en särskild sida.

Andersborg ligger nära fjällparkeringen

Andersborg ligger längre västerut än Malmbäcksstugan, mellan Hamrafjället och Lillskarven, ett stenkast från Anderssjöarna (som är källan till Anderssjöåfallet). Det är synnerligen lätt att ta sig till Andersborg även för ovana fjällbesökare. Det är bara en dryg kilometer dit från fjällparkeringen (som är en av vägarna upp på kalfjället som är öppen även på vintern). Stigen upp från fjällparkeringen är en vältrampad autostrada sommar och vinter. Har man besök av någon som inte är så flink på skidor så kan man skicka upp dem med vessla nerifrån Tänndalen. (Pris i år är 90 kronor för fjällparkeringen per bil eller 120 kronor per vuxen för vesslan).

Vesslan går i skytteltrafik soliga dagar.

Runt omkring finns mycket att uppleva. Det tar inte många dagar efter ett snöfall innan alla fjällsidor bär spår efter puderälskande skidåkare. För de med smala skidor stryker de pistade högfjällsspåren förbi runt knuten. På sommaren finns det en lång rad med vandringsleder i krokarna. Man kan exempelvis titta på blommor eller järnåldershögar på Hamrafjället eller spåren från gruvepoken på Lillskarven.

Poppis att åka nerför. Fotot är taget från Andersborg.

Byggdes som en borg mot fjällvädret

Den första stugan sattes upp som en borg mot fjällvädret på 1940-talet. Då var det en enkel stuga med stampat jordgolv men den har byggts ut i omgångar sedan dess. Den är numera större än den ser ut utifrån. På 1970-talet fanns här Härjedalens första vindkraftverk, i varje fall det första med bygglov. Underredet står kvar utanför gaveln.

Underredet till vindkraftverket.

Ursprungligen var det familjen Siljeström som byggde Andersborg. Det vill säga samma familj som stod för Tänndalens första pensionat (som bland annat byggdes med forbönderna i åtanke). Sedan dess har stugan haft olika ägare. En del har drivit våffelstuga i egen regi, andra har arrenderat ut det. En del har haft öppet soliga dagar när andan fallit på.

Marianne Kristoffersson och Johan Utas tid på Andersborg

De nuvarande arrendatorerna heter Marianne Kristoffersson och Johan Utas. De har verkligen utvecklat stället under de drygt fem år som de haft hand om det. De driver våffelstugan på heltid och har satsat på att ha öppet jämnt. De enda gånger de har stängt är när vårfloden eller höstgeggan gör stigen dit ofarbar. Det är otroligt tryggt med ett ställe som alltid är öppet. Det är när vädret slår om som man verkligen uppskattar att krypa in och värma sig en stund. Eller åtskilliga timmar.

Vid sådana tillfällen har Johan och Marianne alltid tid för en pratstund eftersom antalet gäster brukar kunna räknas på ena handens fingrar. Även när det är fullt ös är atmosfären välkomnande. Förutom klassisk fikastuga dagtid erbjuder de fondueaftnar. Deras infoskyltar finns överallt och de postar i princip dagliga väderuppdateringar på nätet. Det är inte underligt att de fått en trogen publik. Därför var det många som var ledsna i höstas över beskedet att de skulle lämna. Som anledning angav de kraftigt höjt arrende.

Turbulenta arrendediskussioner

Här passar det att lägga in en brasklapp att jag har ingen bakgrundsinformation annat än det jag läst i sociala medier och egna tolkningar. Dessa kan vara felaktiga. Det jag läste var att när avtalet gick ut och ett nytt skulle tecknas så ville ägarna höja priset kraftigt. Enligt ägarna var det gamla arrendet på tok för lågt. Arrendatorerna ansåg att det nya arrendet var oskäligt.

Jag vet inte vem som hade rätt men med tanke på hur det ser ut för övriga stugor verkar det knappast vara något guldägg att driva våffelstuga. Arrendatorerna menade att med den nya hyran skulle det ej vara möjligt få ihop ekonomin och de tvingades därför tacka nej. Det såg alltså mycket dystert ut. Inte bara för de som uppskattat Andersborg i parets regi utan också för Tänndalen som destination. Skulle Tänndalen tappa ett populärt utflyktsmål? Det skulle i så fall påverka åtskilliga andra företag negativt.

Stålkantade turskidor är helt rätt när det är isigt.

Våffelstuga blir privatbostad?

Jag var rädd att stugan skulle bli stående tom eller kanske säljas som privatbostad. Det är inte helt taget ur luften. På den tid när Tänndalens fjällgård var centrum i Tänndalen var Svanåstugan kaffestuga. Det finns gamla svartvita foton av turister som blivit ditforslade med vessla.

Det har också funnits våffelstuga på Flatruet precis vid högsta punkten på vägen. Det var ett syskonpar från Mittådalen som drev det i tio års tid. Men renägarna gillade den inte för den drog för mycket folk. För Andersborgs del löste sig till det bästa. Nya ägare gick in och köpte stugan så att Marianne och Johan kan driva den vidare. Därmed behöll Tänndalen en viktig attraktion.

Fortsatt välkommen till Andersborg.

Jobbigt hänga med i svängarna

Jag blev såklart glad när beskedet kom att Andersborg skulle fortsätta ha öppet. Men också bekymrad. Jag hade precis hunnit stryka en massa text och få in att våffelstugan skulle stänga i min bok Ett år i Härjedalsfjällen?. Hela boken var nu skickad till tryckeriet. Hade tryckpressarna börjat rulla? Det visade sig att svaret var nej. Jag bad tryckeriet vänta ett ögonblick och med hjälp av en rekordsnabb insats av min formgivare kunde vi byta ut just den sidan. Vi kunde inte backa tillbaka till den längre originaltexten för det hade påverkat formgivningen av sidorna efter. Men i all fall ta bort att de skulle stänga.

Ett år i Härjedalsfjällen innehåller många våfflor, snygga fjällbilder och lokalhistoria. Köp den gärna lokalt.

Bilder från vecka sju

Fotona i detta inlägg är alla tagna från en skidtur vecka sju. Det var som synes ganska snöfattigt med ömsom is och barmark eftersom årets sportlovstider började med ett rejält blidväder. Samtidigt sken solen som om det vore påsk istället för sportlov. Till skillnad från under påsken så hann dock dagsmejan aldrig tina isen riktigt före nerfärden som var ganska utmanande.

Som tur var dråsade det ner massor med snö senare vilket räddade årets sportlov. Men det känns osannolikt att det blir perfekta skidspår runt Andersborg på Kristi himmelsfärd i år. Vi får se, det enda som är säkert är att fjällvädret växlar och att allt förändras.

Ingången till skarvfjällsgruvan döljs under snön men rester av en byggnad syns till vänster.
chefstomaten
Senaste inläggen av chefstomaten (se alla)