På jakt efter blå himmel runt Verdon
Igår rullade vi ut ur garaget vid den finfina tiden 04.40. Hunden tyckte att det var en helknasig tid, jag hade ju precis anlänt kvällen innan och inte klappat om honom ordentligt. Han gjorde sitt allra bästa för att inte bli bortglömd men fick inte följa med för det. (Idag tar han det säkra före det osäkra och viker inte från min sida.)
Bokprojekt kräver blåare bilder
Det var stjärnklart, 4,5 grader och förvånansvärt många bilar ute med tanke på tiden. Vi i denna historia är jag och Kocken som jag engagerat som chaufför. Vi hade en lista med ställen att besöka och foton som skulle tas. Den första punkten på vår lista krävde mörker och var anledningen till att vi gav oss av så tidigt.
I packningen hade vi ett nyinköpt resestativ och diverse olika lappar med halvfärdig research. Mina förberedelser kunde varit bättre. Visserligen har jag varit i Verdon några gånger tidigare men då utan andra krav än de jag själv sätter upp. Nu behöver jag hitta restaurangpärlor och ta bilder i reseguidestil – färgstarka med folkvimmel. Samt helst äta tre-fyra luncher per dag. Jag hade googlat lite grann och visste att stjärnkrögaren Alain Ducasses La Bastide de Moustiers var stängt. De har visserligen öppnat för säsongen men har tisdags- och onsdagsstängt. Synd, det hade varit roligt med en anledning att prova den, även om jag tror jag vågar nämna den restaurangen oprovad.
Den vilda jakten på utsikten
Vid femsnåret passerade vi genom slingergatorna i Grasse. Det var fantastiskt vackert när stan var stilla och lugn. Bästa vyn var precis ovanför staden med perfekt utsikt över en väl utlyst kyrka. Jag tror jag såg en plats där man kunde ha stannat bilen och tagit en bild. Värt att komma ihåg till en annan resa. Vi dånade dock vidare uppåt på Route Napoleon för Kocken mindes en utsikt han sett en gång när han var på hemväg från franska Rivieran. En utsikt som han pratat om sedan dess.
Antingen så hade träden vuxit upp så att de skymde sikten eller så minns han fel för trots att vi körde fram och tillbaka på sträckan där utsikten skulle vara hittade vi inte igen den. Vi fick dock se ett fängelse flera gånger. Det fotade vi inte.
Mitt minne var ungefär lika dåligt för jag hade en annan utkiksplats i minnet. Under vår januari-utflykt till Gorges du Verdon för några år sedan stannade vi högre upp ovanför träden. Jag minns att jag tänkte att därifrån är det nog en fantastisk utsikt en dag utan moln. Vi passerade flera utsiksplatser men jag sa hela tiden ”kör vidare till nästa” för jag trodde att det skulle komma en bättre. Plötsligt vände vägen neråt och vi lämnade kusten bakom oss.
Kylslaget i Gorge du Verdon
Jag fick en déjà vu-känsla när vi körde om en saltbil på väg till Castellane och senare mötte en plogbil. Det där med vinterväglag runt Gorge du Verdon med sommardäck har jag varit med om förr. Som lägst var termometern nere på -5,5 grader och vi var lite oroliga att molnen som tvärt emot planen rullade in skulle släppa ifrån sig regn.
På grund av risken för underkylt regn höll vi högt tempo med snabba fotostopp, många av dem i form av nedrullad vindruta. Det har sina fördelar att vara den enda bilen på vägen, en diametral skillnad mot juli när det är knôkfullt på alla bra parkeringsplatser och i princip omöjligt att stanna. Alla årstider erbjuder utmaningar av olika slag.
Det finns gott om matställen runt kanjonen men turistsäsongen har inte börjat ännu utan jalusierna var neddragna, parkeringarna tomma med hänglås på grindarna. De allra flesta hade dock ouvert-skyltarna uppe. Jag tror jag måste kolla om det finns en ny översättning på ouvert som jag missat för temat fortsatte när vi kom ner på slätten och började beta av en lista med vingårdar. Längs stora vägen stod det ouvert men när vi trasslat oss fram på någon väg som bättre lämpar sig för traktor än för en bil var det igenbommat och folktomt.
Bara för att retas var himlen så här blå resten av eftermiddagen efter att vi lämnat kanjonen.
Nya tag en annan dag
Efter 14 timmar, 43 mil i bil och 12000 steg kom vi hem med 300 bilder och en lång rad med kryptiska anteckningar som jag ska försöka dechiffrera före nästa resa. Planen var att göra den idag men Météo France har slängt upp en orange vädervarning över vårt tänkta resmål. Det kan bli spännande bilder under oväder men de passar inte till Mitt Provence så idag blir det en skrivdag. Just nu är min plan att tillbringa hela dagen nedbäddad med datorn under dubbla täcken.
PS! Har du ätit på något restaurang, cafe, auberge eller snackbar i Provence som serverade oväntat bra mat? Skriv gärna en rad i ett meddelande eller i en kommentar!
- Känner du till världens äldsta hängfärja? Biscayabron utanför Bilbao - söndag 17 november 2024
- De tre medeltida borgarna i Bellinzona är ett sevärt världsarv - lördag 16 november 2024
- Ett lyft för Anderssjöåfallet: hållbara trappor byggda av sherpas - söndag 3 november 2024
Last updated on mars 10th, 2016 at 02:37 e m
